Sågkvarnen på Åselholm är byggd 1902 av bonden Petter Petterson enligt ritningarna av en rikssvensk mekaniker.

På Åselholm råder det sällan brist på vind och kvarnen gick som den bästa ångmaskin, men trots det höll inte praktiken vad teorin lovat. Den mycket invecklade mekanismen som förde stocken framåt skyndade för mycket och sågbladen hade då en benägenhet att låsa sig. Inträffade ett sådant mankeman just när kvarnen svängde på i vinande fart, fick sågmestarn lov att skyndsamt gripa tag i det det bullrande tabernaklet i stjärten och vrida den ur vinden. Sågmästarens yrke var tidvis ganska tungt, och utan honom skulle kvarnens mekanism inte fungerat så länge som den gjorde. 1935 bröt stormen av vevaxeln i alla fall och därmed nedlades sågens drift. Iniöborna hade då i nära 30 år sågat det mesta av sitt virke i väderkvarnen. Nu har den snart stått stilla i 70 år och fått ta emot både sol och kraftig vind från Skiftet. 1993 som tog vi tag i idén att restaurera sågkvarnen.Vi kunde inte se att kvarnen faller söder framför våra ögon.

Allra först förnyades vingarna och vingaxeln, detta arbete stod klart i april 1995. Axeln som är kopplad till det stora drivhjulet, den s.k. vevaxeln, som överför vindkraften till ramsågen förnyades 1996-97. Sågkvarnen har också målats. Ännu är kvarnen inte i sitt ursprungliga skick, men restaureringsarbetena fortgår i den takt som pengar samlas in. Vi hoppas att vi en dag skall kunna såga virke i kvarnen med hjälp av vindkraft.

Nu står den som andra kvarnar, men dess innanmäte förbryllar, samtidigt som kvarnen i sin helhet imponerar. Sågkvarnen är ett monument över vindkraften och en sevärdhet för utfärdsfolk.